Formentabelle zu „commorare“
Verb
Präsens (Indikativ) | Aktiv | Passiv |
---|
1. Person Singular | commoro | commoror |
2. Person Singular | commoras | commorare, commoraris |
3. Person Singular | commorat | commoratur |
1. Person Plural | commoramus | commoramur |
2. Person Plural | commoratis | commoramini |
3. Person Plural | commorant | commorantur |
Imperfekt (Indikativ) | Aktiv | Passiv |
---|
1. Person Singular | commorabam | commorabar |
2. Person Singular | commorabas | commorabare, commorabaris |
3. Person Singular | commorabat | commorabatur |
1. Person Plural | commorabamus | commorabamur |
2. Person Plural | commorabatis | commorabamini |
3. Person Plural | commorabant | commorabantur |
Futur I (Indikativ) | Aktiv | Passiv |
---|
1. Person Singular | commorabo | commorabor |
2. Person Singular | commorabis | commorabere, commoraberis |
3. Person Singular | commorabit | commorabitur |
1. Person Plural | commorabimus | commorabimur |
2. Person Plural | commorabitis | commorabimini |
3. Person Plural | commorabunt | commorabuntur |
Perfekt (Indikativ) | Aktiv | Passiv |
---|
1. Person Singular | commoravi | — |
2. Person Singular | commoravisti | — |
3. Person Singular | commoravit | — |
1. Person Plural | commoravimus | — |
2. Person Plural | commoravistis | — |
3. Person Plural | commorare, commoravere, commoraverunt | — |
Plusquamperfekt (Indikativ) | Aktiv | Passiv |
---|
1. Person Singular | commoraveram | — |
2. Person Singular | commoraveras | — |
3. Person Singular | commoraverat | — |
1. Person Plural | commoraveramus | — |
2. Person Plural | commoraveratis | — |
3. Person Plural | commoraverant | — |
Futur II (Indikativ) | Aktiv | Passiv |
---|
1. Person Singular | commoravero | — |
2. Person Singular | commoraris, commoraveris | — |
3. Person Singular | commoraverit | — |
1. Person Plural | commoraverimus | — |
2. Person Plural | commoraveritis | — |
3. Person Plural | commoraverint | — |
Präsens (Konjunktiv) | Aktiv | Passiv |
---|
1. Person Singular | commorem | commorer |
2. Person Singular | commores | commorere, commoreris |
3. Person Singular | commoret | commoretur |
1. Person Plural | commoremus | commoremur |
2. Person Plural | commoretis | commoremini |
3. Person Plural | commorent | commorentur |
Imperfekt (Konjunktiv) | Aktiv | Passiv |
---|
1. Person Singular | commorarem | commorarer |
2. Person Singular | commorares | commorarere, commorareris |
3. Person Singular | commoraret | commoraretur |
1. Person Plural | commoraremus | commoraremur |
2. Person Plural | commoraretis | commoraremini |
3. Person Plural | commorarent | commorarentur |
Perfekt (Konjunktiv) | Aktiv | Passiv |
---|
1. Person Singular | commoraverim | — |
2. Person Singular | commoraris, commoraveris | — |
3. Person Singular | commoraverit | — |
1. Person Plural | commoraverimus | — |
2. Person Plural | commoraveritis | — |
3. Person Plural | commoraverint | — |
Plusquamperfekt (Konjunktiv) | Aktiv | Passiv |
---|
1. Person Singular | commoravissem | — |
2. Person Singular | commoravisses | — |
3. Person Singular | commoravisset | — |
1. Person Plural | commoravissemus | — |
2. Person Plural | commoravissetis | — |
3. Person Plural | commoravissent | — |
Infinitiv | Präsens | Perfekt |
---|
Aktiv | commorare | commoravisse |
Passiv | commorari, commorarier | — |
Imperativ I | Aktiv | Passiv |
---|
2. Person Singular | comora, commora | commorare |
3. Person Singular | — | — |
2. Person Plural | commorate | commoramini |
3. Person Plural | — | — |
Imperativ II | Aktiv | Passiv |
---|
2. Person Singular | commorato | commorator |
3. Person Singular | commorato | commorator |
2. Person Plural | commoratote | — |
3. Person Plural | commoranto | commorantor |
PPP | Singular | Plural |
---|
Nominativ | commoratus, commorata, commoratum, comoratus | commorati, commorata, commoratae |
Genitiv | commorati, commoratae | commoratarum, commoratorum |
Dativ | commoratae, commorato | commoratis |
Akkusativ | commoratum, commoratam | commorata, commoratas, commoratos |
Ablativ | commorata, commorato | commoratis |
Vokativ | commorata, commoratum, commorate | commorati, commorata, commoratae |
PPA | Singular | Plural |
---|
Nominativ | commorans, comorans | commorantes, commorantia |
Genitiv | commorantis | comorantium, commorantium, commorantum |
Dativ | commoranti | commorantibus |
Akkusativ | commorans, commorantem, comorans | commorantes, commorantia |
Ablativ | commorante, commoranti | commorantibus |
Vokativ | commorans, comorans | commorantes, commorantia |
PFA | Singular | Plural |
---|
Nominativ | commoraturus, commoratura, commoraturum | commoratura, commoraturae, commoraturi |
Genitiv | commoraturae, commoraturi | commoraturarum, commoraturorum |
Dativ | commoraturae, commoraturo | commoraturis |
Akkusativ | commoraturam, commoraturum | commoratura, commoraturas, commoraturos |
Ablativ | commoratura, commoraturo | commoraturis |
Vokativ | commoratura, commorature, commoraturum | commoratura, commoraturae, commoraturi |
Gerundivum | Singular | Plural |
---|
Nominativ | commorandum, commoranda, commorandus | commorandi, commoranda, commorandae |
Genitiv | commorandi, commorandae | commorandarum, commorandorum |
Dativ | commorandae, commorando | commorandis |
Akkusativ | commorandum, commorandam | commoranda, commorandas, commorandos |
Ablativ | commoranda, commorando | commorandis |
Vokativ | commorandum, commoranda, commorande | commorandi, commoranda, commorandae |
152 (234) Formen für „commorare“